Försökt.

Försökt sova länge nu. Datorn stängdes av för 3 timmar sen, men jag kan inte slappna av.
Ligger och vrider mig, kroppen skakar. Pratar telefon med älskling, det känns bättre.
Vi lägger på och allt kommer igen. Himlen är mörkblå nu. Inte svart längre.
Kollar igenom Tumblr lite snabbt, får upp en tjej jag inte kollat på månader. Hon är sjuk.
På sjukhus. Hon har fått en diagnos.
Och det känns som en kniv sticks i mitt bröst.

Jag vill vara stark. Stark som jag var då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0